Fascinate av Circle och Tarik gjord i Bromsten 1989. Fotograferad av Jacob Kimvall 1999.

Nu på torsdag den 20 november 2008 beslutar stadsbyggnadsnämnden i Stockholms stad om graffitimålningen Fascinate från 1989 ska betraktas som ett viktigt konstverk och bevaras – eller rivas som förfulande klotter.

Målningen ligger i ett industriområde i Bromsten där staden planerar bygga drygt ett tusen nya bostäder under de närmaste åren. Planarkitekten har förslagit att Fascinate ska bevaras och att den ritas in i Bromstens nya stadsplan samt att man bygger en park kring målningen. Stockholms stadsmuseum har ställt sig bakom idén liksom en enig samrådsgrupp med tjänstemän, byggherrar och medborgare. Men Stockholms stads borgerliga majoritet har uppgett att de kommer att rösta mot förslaget. ”Graffiti är något vi jobbar hårt med att få bort, det skapar otrygghet och många stockholmare tycker att det är fult […] Jag tycker att det är väldigt olyckligt att bevara väggen, så vi ser hellre att huset och fastigheten tas bort” säger Kristina Alvendal, moderat ordförande i stadsbyggnadsnämnden till DN [2008-11-05].

Miljöpartisten Cecilia Obermuller har protesterat. Även olika bloggare har diskuterat moderaternas inställning [1][2][3][4] liksom journalisten Elisabeth Hjorth i Expressen, men i skrivande stund tyder allt på att majoriteten av politikerna i Stockholms stad kommer att gå på Alvendals linje. Med anledning av debatten och torsdagens beslut så publicerar Atlasakademin idag en text som handlar om Fascinate - och om Tragic Magic en målning av samma konstnärer som tidigare satt på samma vägg.


Circles skiss till Fascinate

WE DON’T NEED NO TRAGIC MAGIC / FASCINATE

Det lite anonyma bostads- och industriområdet Bromsten ligger inklämt sydöst om de två betydligt mer kända stadsdelarna Tensta och Rinkeby, väster om Rissne och nordost om järnvägsspåren och villaområdena i Spånga. En rad spektakulära burners av Circle och Weird gjorde Bromsten berömt i slutet av åttiotalet, åtminstone bland Stockholms graffitiintresserade tonåringar. Idag finns i princip bara en av deras burners kvar, ”Fascinate” från 1989. Det är förmodligen Circles och Weirds mest kända målning, förevigad bland annat i boken ”Graffiti – ett gäng hiphopare och deras konst”. Mindre känd men inte desto mindre viktig var målningen som fanns på samma vägg innan dess. Bland Stockholms graffitikonnässörer går den under namnet ”We don’t need no Tragic Magic” eller kort och gott bara ”Tragic Magic”.


Tragic Magic av Circle och Tarik, 1988

Jag hade aldrig varit i Bromsten innan jag åkte dit för att kolla in ”Tragic Magic”. Ryktet hade gjort gällande att Circle och Weird hade gjort Sveriges bästa målning någonsin och vi blev inte besvikna. Den var verkligen fantastisk, men bäst i Sverige, nej, det kunde den väl ändå inte vara?

Än idag känner jag mig osäker – även om frågan om vems målning som är bäst inte förefaller lika intressant nu som då. Under sent åttiotal var det däremot en avgörande fråga, i varje fall bland mina vänner. Olika målares status steg och sjönk hela tiden. Men samtidigt var det allmänt accepterat att ingen var – ingen kunde vara – bättre än Slice och Snow. De målare som inte fanns i Stockholm räknades inte ens, med en logik som bestod av lika delar självupptagen arrogans och bristande kunskap. Men med ”Tragic Magic” så etablerade sig Circle och Weird som kronprinsar på scenen.


Boy Toy Circle av Circle och Tarik 1987

Det här är en händelserik tid i den stockholmska graffitins historia. Såväl konstnärligt som konceptuellt, socialt och stilistiskt. Under 1986-1987 hade stockholmsstilen först dominerats av bokstäver med stora kraftiga överdelar varefter stilidealets pendel slog över och massiva och dynamiska underdelar blev vanliga. Det går att se i Circles och Tariks tidigare piece ”Boy Toy Circle” från 1987, där han även jobbade med kontrastera smala delar av bokstäverna mot kraftiga, vilket var utmärkande för bägge dessa stilideal.

I ”Tragic Magic” är bokstäverna mer balanserade. Underdelarna är aningen kraftigare än överdelarna men variationerna är mindre mellan bokstävernas olika delar. Fast bara om man bortser från bokstaven R, som i sammanhanget känns lite som en anakronism. Den bokstaven har både en kraftig överdel och större variation mellan smala och kraftiga delar. Kanske har Circle plockat in den från en äldre skiss, modifierat formen, men inte fullt ut anpassat bokstaven till den övriga stilen. Det är absolut inget som försämrar piecen, utan tvärtom skapar ett spännande avbrott i textens annars jämna rytm.


Circles skiss till Tragic Magic och den färdiga texten: Circle.

Varje enskild bokstav är utformad för sig, och befinner sig på ett litet avstånd från varandra, ihopkopplade med balkar och pilar samt inramade av en gulbeige second. Samma form upprepas flera gånger, som i underdelen av C, L och E. De bägge c:na är i princip identiskt utformade, vilket gör att texten blir som en loop som börjar om mitt i ordbilden.

Texten ifyllning domineras av olika blåa nyanser och enstaka accentuerande detaljer i blågrönt och gulgrönt. Även figurerna är blå vilket skapar en enhetlighet. Alla piecens viktiga delar har markerats med second. Det är faktiskt bara motiven i förgrund och bakgrund som helt saknar en färgad andra outline.


Tariks characters i målningen vänstra del

Weirds characters kändes i dubbel bemärkelse coola – i meningen egensinnigt och coolt måleri, och i betydelsen kyligt poserande, med maskliknande uttryck i gestik och mimik. Längst till vänster är en robotmuterad sköldpadda på väg ut ur bilden, försedd med antenn, slangar och kromade metallrör. Mellan sköldpaddan och Circle-texten, liksom lite framför dessa, står en pistolbeväpnad man med nerdragna mungipor, uppdragna ögonbryn och ögon som endast består av svarta pupiller.

På andra sidan texten står en b-boy med ihopknipna ögon som gnuggar händer och genom en pratbubbla uttalar orden som gett målningen dess namn: We don’t need no tragic magic! Det är inte serietidningens traditionella pratbubbla, utan den påminner mer om de scrolls som målare brukar använda för att göra ställningstaganden på en nivå mellan själva målningen och verkligheten. Under pratbubblan sprängs en spruta i bitar och blodröda stänk – ett anti-drogbudskap som kändes betydligt mycket angelägnare än skolans undervisning om alkohol, narkotika och tobak.


Tariks characters i målningens högra del

Den solglasögonförsedda flickan längst till höger är målad i en helt annan stil än de andra figurerna, med en mer realistisk figurteckning. Hon poserar för åskådaren, inte på ett våpigt eller inställsamt sätt utan kaxigt och självmedvetet. Flickan är klädd i likartade blå kläder och keps som de bägge andra och hon ska nog ses som en del av det vi som säger nej till tragisk magi. Däremot går det knappast att bortse från att hon är mindre aktiv än de bägge männen. Särskilt ställd intill b-boyen som med sitt blotta uttalande tycks kunna få saker att hända.

Fast på sätt och vis är kvinnan, om inte aktiv, så åtminstone agerande. Men det är på ett helt annat sätt än männen. På hennes kroppshållning kan man se att hon är medveten om att hon blir iakttagen. Men så som hon är positionerad, längst till höger och tittande åt vänster så är hon den enda av figurerna som tittar mot själva måningen och hon leder därmed betraktarens blick tillbaka in i målningen. Hennes roll är både att bli betraktad och att betrakta.




Arbetet med Fascinate finns dokumenterat i boken ”Graffiti – ett gäng hiphopare och deras konst” från 1993 av PO Sännås.

Flera av de teman och motiv som Circle och Tarik kom att utveckla i det senare mästerverket ”Fascinate” återfinns redan i ”Tragic Magic”. Färgläggningen känns igen, såväl den explosionderande eldfängda bakgrunden, de blå tonerna i kläder och ifyllning, som de beige-bruna hudfärgerna i characternas ansikten och händer, samt den rosa splash som ramar in Circle-texten. Stilarna påminner om varandra, med svarta lines och nedåtriktad vit 3-d med svarta skuggor. Den sprängda stenväggen finns redan här, liksom de röda nystan av blodiga inälvor och ögon som utgör ett gory inslag i bägge verken.


Detaljer ur Tragic Magic (ovan) samt Fascinate.

Drogtemat återkommer också men i en annan gestaltning. ”Fascinate” är mer moraliserande och samtidigt mindre naiv, där en pundare med stripigt hår skjuter heroin in i sin överarm.

Kanske var det så att Circle och Weird med ”Tragic Magic” gjort Stockholms dittills bästa piece, men att det inte gick att erkänna utan att vår gemensamma värdeskala – med Slice och Snow i toppen – skulle falla samman. En sak är i alla fall säker. När Circle och Weird senare målade över ”Tragic Magic”, så var vi många som såg den nya målningen med blandade känslor. Visst är ”Fascinate” en på många sätt mer imponerande piece, den är betydligt större, mer genomarbetad. Den är mer ambitiöst gestaltad, har ett större anspråk.


Fascinate av Circle och Tarik gjord i Bromsten 1989. Fotograferad av Jacob Kimvall 2007. Idag är målningen blekt av tjugo års väder och vind, och skadad av vandaler.

”Fascinate” är fantastisk att använda om man vill visa vad graffitikonst kan vara. Och med den så tror jag att det var många som började anse att kronprinsarna tagit över tronen. Och ändå kan jag inte låta bli att sörja ”Tragic Magic”. Jag saknar den kittling som jag kände då jag såg ”Tragic Magic”, och fortfarande kan erinra när jag ser fotografierna. Det är en kittling som kommer från att det tidigare verket känns hungrigare och ett par snäpp vassare än det senare.

Jacob Kimvall är graffitimålare, konstkritiker och Atlasakademins redaktör.

Efterskrift den 18 november 2008
Texten ovan är en något redigerad version av en artikel som jag skrev två år sedan och som publicerades i hiphoptidningen Kingsize #17. Idag när vi riskerar att förlora även ”Fascinate” så vill jag förtydliga mig angående denna senare målning.

Även om jag sätter ”Tragic Magic” högre så ”Facinate” är ett fantastiskt konstverk, och ett unikt tidsdokument – över graffitin, hiphopkulturen och det svenska samhället anno 1989. Det var en plats och en tid där två killar i övre tonåren och helt utan formell konstnärlig utbildning kunde framstå som några av huvudstadens främsta konstnärer och få tillstånd att täcka en hel fasad med en sprakande och gnistrande målning. Bara några år senare hade detta varit otänkbart. Då hade såväl synen på det offentliga rummet som de politiska förutsättningarna och graffitikulturen förändrats radikalt. Men det är en historia som inte får plats här.

Jag skrev att jag inte kunde låta bli att sörja det äldre verket. Snart riskerar jag också få sörja ”Fascinate”. Men den sorgen kommer att ha en bittrare smak. Det är en förstörelse som inte kommer att lämna plats för något nytt konstverk, bättre eller sämre än det tidigare. Den försvunna målningen kommer bara vara ett tragiskt bondeoffer i Stockholms kostsamma och numera helt hänsynslösa graffitipolitik.